En (påsk)häxa skriver blogg.

Sitter hemma hos mina svärföräldrar och bloggar. De tror att jag jobbar och låter mig därför vara mer ifred än vad de skulle behöva.

De är så gulliga! Hade alla lika fina, snälla och roliga svärföräldrar som jag, då fanns det nog inga krig och inget bråk i hela världen. Jag tycker väldigt mycket om mina svärföräldrar - jag skulle gärna se att också de fick sin höga önskan uppfylld. Jo, de har önskat sig barnbarn sedan det första mötet med mig, men det, det tar vi en annan gång.

Vistelsen här är otroligt skön. Vi har varit ute på långa promenader, vi var till och med ute på isen! Otroligt fint vårväder, solen sken från en klarblå himmel. Det är balsam för själen! Mycket god mat - och det fortsätter ännu - och det irriterar mig förstås lite grann. Att jag inte bara slappnar av och njuter fullt ut. Det är typiskt mig, att späka mig själv genom tanken "jag borde inte".

Strunt i det. Det jag egentligen skulle fokusera på var just avslappnandet. Då jag slappnar av "på riktigt", genom några dagar ledigt från jobbet som nu till exempel, så brukar mitt undermedvetna börja tala till mig genom mina drömmar. Det låter lite cuckoo, jag vet, men, för mig funkar det. Det är ett sätt för mig att veta och känna var hela jag egentligen är.

Så, döm om min glädje då jag i natt drömde en tvådelad dröm. I det första avsnittet var min man och jag på en fest. Han föredrog att dricka en drink en annan kvinna erbjöd honom, i stället för den jag just hämtat åt honom. Jag blev riktigt arg över detta, ställde till med en mindre scen och avslutade i en fråga, eller mer ett konstaterande som löd "ja, nu, NU, kommer du väl snart dragande med att det är lika bra att vi får ett slut på det här, att vi tar ut skilsmässa". Varpå min man, i drömmen, svarade att jo, han tror faktiskt att det blir bäst så. Att han inte orkar med mina humörsvängningar och utbrott, att han är trött på att bli utsatt för mina angrepp och scener.

Oj, oj så förtvivlad jag blev i drömmen. Riktigt liten, rädd och ledsen.

Avsnitt två, allt i avsnitt ett följde med, det hade hänt tidigare - och nu var jag på jobb. Jag var tillsammans med mina kolleger på ett seminarium med övernattning - vi var på väg att gå och lägga oss. Helt plötsligt meddelar min chef att det går väldigt dåligt för oss på vår arbetsplats. Att vi kommer att vara tvungna att stänga, främst på grund av medarbetarnas dåliga insatser. Detta lyssnade jag på samtidigt som jag brann av iver och lust att berätta för alla hur synd det är om mig för att min man just meddelat att han kommer att lämna mig. Jag visste hela tiden i drömmens andra avsnitt att jag just blivit fast för att inte fokusera tillräckligt på mitt jobb.

Så går det då jag har tid att stressa av och lugna ner mig...

Nu skall jag fortsätta skriva på mitt skolarbete, det är det jag egentligen borde hålla på med. Men, i och med att vi inte berättat för mina svärföräldrar att jag studerar vid sidan av mitt arbete så tror de att jag jobbar.

Det finns flitiga Lisor och så finns det lögnaktiga Lisor.

Fortsatt glad påsk!