Kissleveransen avklarad.

Det var det ni ville höra i arla morgonstund eller hur?

Lite noijig tycktes jag vara, den senare delen av natten gick åt till att drömma om allmänna toaletter och tvätt- och duschmöjligheterna i dessa...

Men, kiss landade på burk och nu är det bara läkarens utlåtande kvar, sen kan vi skicka in alla våra handlingar till adoptionsorganisationen.

På tal om organisationen, i vår lilla kommun tycks de inte ens känna igen den blankett som behövs för att vi skall få anmäla oss intresserade av en köplats... Jag vet inte hur det hänger ihop, men det är säkert av yttersta vikt och värde att veta hur man mycket socker jag har eller inte har i mitt urin?

En fördel finns med barnlösheten - i synnerhet om man börjar undersöka den, barnlösheten - och det är den att man åtminstone får veta att man är frisk! Ja, förutom barnlösheten då... Jag, som dessutom i denna höga ålder råkar vara nål- och stickrädd, har vant mig vid blodprover, sprutor och injektioner som dessutom skall injuceras per egen hand. Se där - fördelar med barnlöshet - de går att finna om man försöker.

I mitt liv utanför barnlösheten - ja, det finns ett sådant några minuter om dagen - ser det ut som om det blir min sak att ta hand om att sälja bort mina farföräldrars bohag och lösöre. Mina farfäldrar har flyttat in på ett äldreboende och mår inte speciellt bra, farfar är stressad över att hus och gård står tomma - han vill att de skall säljas.

Då jag samtalade med min farfar om försäljningen av "allt" ville farfar att hans son skulle ta hand om saken. Hans son, min far, ringde mig och meddelade att hans far, min farfar, nu önskar att jag skall sälja allt.

Jag undrar jag. Att jag har paranoida drag har säkert framgått redan, dessa oaktade, så kan jag inte låta bli att tro att det är min far som är en oansvarig slashas som vill komma lätt undan. Att han inbillat sig farfars önskemål om att jag skall ta hand om saken. Det är säkert att föredra, att någon annan (jag) gör jobbet och man själv (min far) håvar in pengarna?

Missförstå mig gärna rätt, men då jag föreslog för min farfar att jag kan ta hand om försäljningen, allt för att han skall finna frid på sitt äldreboende, sa han ett bestämt nej. Att han vill att det är hans son som tar hand om det, "för det är ändå han som skall ha allt".

Så, jag anar åtminstone en uv i mossen. Uven är min far.

Huvudsaken är i all fall att farfar inte skall behöva tänka på saken. Jag tror jag kan lägga mig själv och mina behov åt sidan för en stund.

Äsch. Det framgår tydligt av adoptionsorganisationens infobrev att de sannerligen kommer att undersöka våra familjeförhållanden. Kul. Jag hoppas att det kan räknas också till min fördel att mina svärföräldrar är fullständigt underbara!