Snor- och snörvelrapport.

Ojojoj. Det är tydligen något visst med konferenscentret och mig, tyvärr blev jag inte gravid där den här gången, vilket i sig är en outsinlig tur i och med att maken inte var på plats. Jag lyckades dock bli förkyld, väldigt förkyld. Jag är så pass krasslig att jag stannat hemma från jobbet idag.

Varför skall det vara så svårt att stanna hemma från jobbet? I synnerhet förkylning är en besvärlig orsak att stanna hemma... Man är ju egentligen inte sjuk, "bara förkyld" - och det dåliga samvetet tynger. Denhär gången är det ändå så pass förkylt att det inte var något tvivel om saken, maken skulle inte ens ha erbjudit mig plats i bilen denna morgon, så det var bara att vända andra sidan till. Dessutom tycker jag inte att det är hyggligt att gå till jobbet bara för att smitta ner alla andra. Så, jag hänger väl här hela dagen i stället.

Goda nyheter gällande adoptionsöppningen. Vi fick infobrevet med info om infotillfällen senaste fredag! Det hålls ett infotillfälle I MORGON (ursäkta, skriket) KLOCKAN 14.00 (ursäkta skrik nummer två)! Morgondagen är egentligen inget problem, förkylningen är en utmaning, men det skall väl nog bli så pass mycket bättre att jag kan delta.

Men, KLOCKAN 14?!?

Jag sitter i den goda situationen att jag kan administrera min arbetstid rätt självständigt och har kunnat smita ifrån tex. för alla IVF-steg i behandlingen utan att säga något om orsaken till någon. Det är klart att det är ett mixtrande med möten, träffar och sådant som måste fixas - men, klockan 14?

Mina tankar går till alla som jobbar skift, som jobbar i en arbetsgemenskap där chefen övervakar som en hök eller liknande... Hur skall man komma ifrån då?

Klockan 14 - och det är det enda klockslaget, det enda alternativet alla gånger. Jag har insett att det är en myndighet vi har att göra med, denna adoptionsorganisation då, och att den verkligen stirrar på sin egen personal och deras arbetstider. Inte en skymt av att man kanske kunde erbjuda alternativ, alternativ för tjänstemän och alla andra. Kundservice, anyone?

Åh, jag vet att det är en massa argande om den här adoptionsorganisationen, eller främst sättet kunderna behandlas på, men, jag tycker faktiskt att det är ohemult.

Grön i gamet ja, men då det tyngsta och svåraste i den här processen tycks vara väntetiden, processens längd och sättet adoptionsintresserade blir behandlade på - jag är ju knappast den enda som ser tusen och ett sätt på vilket organisationerna kunde agera bättre, eventuellt med en snabbare service som resultat, så varför får det fortsätta på detta viset?

Det kan ju hända att jag är återinförd i ljuset efter infotillfället i morgon. Jag hoppas verkligen att jag är det.