Det som alltså konstaterades i förrgår var något konstigt med mitt hjärta.
Möjligheterna är många, det kan mycket väl hända att det inte är något alarmerande alls. Jag skall tillbringa tisdagen hos diverse hjärtspecialister, efter det vet jag mer.
Det är klart att det är bra att fel upptäcks, bättre förr än senare, men ändå?
Varför kan inget bara gå som smort? Varför kan inte ens den minsta lilla detalj åka ens lite räkmacka?
Det känns som om vägg efter vägg reser sig.
Jag är både trött och ledsen.
Jag kan pigga upp mig själv - och er - genom att komma ihåg att meddela att min husläkare påpekade att jag är "övervikt light". Ödets ironi. Slut på tröstätandet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oj! Vad jobbigt... Finns det något att göra åt det?
Vännen! Jag har läst ikapp din blogg, har varit off-line ett tag. Vad ledsen jag är för din skull!!! När man tror man har nått botten borde man i alla fall inte kunna falla längre. När ska du dit nästa gång? Menar du att man inte får adoptera om man har medicinska besvär? Är inte det att leka gud? Vet att det inte är mycket jag kan skriva för att trösta dig. Jag hoppas så innerligt att det inte är något allvarligt. Stor kram på dig!
Fy vad jobbigt!
Håller tummar och tår att det visar sig inte vara ngt farligt. Falskt alarm!
Instämmer med Saga... tycker det är konstiga regler kring det där med adoption. Så man kan inte vara en bra förälder om man inte är fullt frisk?? Tycker det är fel!
STOR KRAM!!
Varma kramar! Du borde få glida lite på räkor även du. Jag hoppas tisdagen hos läkarna visar på nåt ofarligt. Kram igen
Skicka en kommentar