Nu skall den feta, gnälliga frun skärpa sig.

Det är en grå måndag morgon. En morgon då inte många ord utbyttes i vår bilfärd mot våra diverse arbeten. Jag vet inte riktigt, men det känns så där gråledset också i vårt äktenskap just nu.

Jag tänker inte ensam vara den som sätter tillbaka glädjen i vårt äktenskap, det är över huvudtaget en av mina svagare sidor, att alltid vara den som ser till att det är god stämning över allt. I ett äktenskap, i vårt åtminstone - det enda äktenskap jag vet något om - behövs det två för att det skall bli ordning och reda. Eller, ordning och reda har vi, det jag saknar är glädjen.

Glädjen kanske kommer med vårsolen?

Vårsol och vårsol, men jag kan förstå att det är precis lika många som blir deprimerade av våren som de som blir deprimerade av den långa mörka perioden. På våren bara skall man vara glad. Kan ju kännas tungt om man inte vill eller orkar vara glad.

Så, för att mote en eventuell Olle i grind här så har jag landat på att jag måste skärpa mig. Både i huvudet, men också i kroppen.

Jag känner mig lika grå som vädret just nu. Jag är trött och grå-glåmig.

Det är på sin plats med en fresh-up på att röra på sig. Jag tycker ju om att simma - varför gör jag inte det då? Jag tycker om att spela badminton, varför gör jag inte det då?

I sanningens namn måste jag säga att jag rätt långt upphörde röra på mig, regelbundet i alla fall, i och med att vi kom igång med undersökningarna inför IVF:n. Det var något med "fortsätt lev så normalt som möjligt" jag missade. Jag har dock varit väldigt noga med att uppfatta att man inte skall banta eller gå ner i vikt annars bara under undersökningar som de vi går genom, men jag har lyckats överdriva också detta. Jag har kombinerat mitt inte-röra-på-mig med ett glatt "i det skede av mitt liv jag befinner mig i, så är det säkert rätt att jag tillåter mig allt det jag vill ha".

Nu skall jag alltså skärpa mig. Jag kan ju samtidigt kolla om det stämmer, att endorfinerna som frigörs då jag rör på mig bidrar till ett glatt och positivt humör... Åtminstone hålls jag borta från vin- och ostdukningen en stund.

Jag glömde pinka i burk då jag vaknade.

Åh, jag är ett sådant solsken.