Vår, tack och lov för våren.

Måste erkänna att det kändes som ett hån då min IVF-läkare önskade att jag skulle njuta av att våren är i antågande.

Jag tror jag är lite stressad. Jag jobbar mycket. Alla på jobbet faller i säng i någon förkylning eller maginfluensa. Det är mitt jobb att fylla alla luckor som uppstår i personalen. Jag studerar vid sidan om jobbet. Studier som förutsätter mycket jobb på fritiden. Min man firar jämna år om ett par veckor. Jag borde planera hans födelsedag och hans -present. Jag borde sälja mina farföräldrars bohag. Jag borde hälsa på mina systrar och mina gudbarn. Jag håller på fixar alla papper för att få ställa oss i adoptionskö. Samtidigt som jag borde varva ner inför IVF nummer två.

Min stresstålighet är mycket hög. Men, nu tror jag att det är lite för mycket. Jag märker det på ett rätt underligt sätt, det handlar om studiematerial jag läser på kvällarna - då jag öppnar kompendiet för att fortsätta där jag avslutat kvällen tidigare - så kommer jag inte ihåg något av det jag läst kvällen innan!

Det känns som om jag skulle vara berusad om kvällarna, på morgonen har jag svårt att komma ihåg vad det är för dag och vad det är tänkt att jag skall göra.

Inte bra, inte alls bra.

Så, våren känns faktiskt bra just nu. Det känns som om det finns hopp i luften.

Jag måste bara fixa tid att njuta av både våren och hoppet.