Att bli överrumplad av nyheter.

Jag fick ett textmeddelande sent på fredagkväll.

En föredetta kollega, som inte träffat på många år, meddelar att han och hans fru just blivit föräldrar till världens finaste son. Att alla tre mår väldigt bra, att föräldrarna är alldeles till sig av lycka.

Jag blev överraskad. Jag trodde att de var ett par som inte ens ville ha barn. Jag blev glad. De kommer att vara världens roligaste föräldrar och säkert också världens bästa. I smyg blev jag också glad över att just de blivit föräldrar - kvinnan i det paret är några år äldre än jag. Jag vet inte varför jag blir glad på grund av just detta, det sitter väl i ryggmärgen, det att jag firar glatt var gång en "äldre" kvinna får bli mamma.

Men, meddelandet gjorde mig också ledsen. För, nyheter av den här kalibern drar oftast ner min och min mans hemmastämning. Vi trillar ner i ett svart hål. Det är inte fråga om något avgrundsgap, men, vi blir lite ledsna.

Jag står ut med de flesta glada barnnyheterna, men, jag tycker tydligen inte om att bli överrumplad av dem.