Värphönans återkomst.

Jag tror det är rd 11 idag? Jag känner mig lite förvirrad, har jobbat otroligt mycket och rätt hårt de senaste dagarna, det är orsaken till varför bloggen inte uppdaterats så frekvent som den brukar. Så, om någon trodde att jag varit frånvarande på grund av ett liv så tog jag just den illusionen från oss alla.

Mycket jobb har förstås inneburit att jag inte funderat så mycket på mitt tillstånd. Det malande "jag bär på embryo-tänket" har den här gången ersatts av ett upp-poppande av fragment av tankar nu och då. Jag måste tyvärr erkänna att de, tankarna, mest har varit av negativ karaktär. Jag kan bara inte se någon orsak till varför det skulle ha lyckats denna gång. Samtidigt fortsätter en inre debatt med mig själv - varje gång jag ställt mig just den frågan - varför det mot all förmodan skulle ha skett ett under denna gång - besvarar jag mina frågor. Jag har ju faktiskt gått hos akupunktören. Det har jag inte gjort tidigare. Det kan ju faktiskt lyckas. Det gör ju det för en del av oss.

Jag märker att jag redan nu är irriterad över att testdagen - eller testdagarna, jag blev ju faktiskt beordrad två dagar - närmar sig. Just nu, även om jag är inne i skedet att vagitatorerna är riktigt fasligt irriterande, jag blir riktigt arg då jag skall stoppa upp dem, så ändå - jag skulle bara vilja fortsätta ta dem. Vissla och leka oviss i nio månader eller längre.

Stackars hyresgäster, käraste Frank och Ture. All klagovisa ovan är ett stort misstroendevotum mot er livmoderslojalitet. Jag skall tyst och blott på detta ställe erkänna att jag registrerar illamående, onda bröst, matmotstånd och konstiga drömmar till er fördel. Jag är bara illa rädd för att jag känt samma sak för tidigare hyresgäster och de har valt att lämna mig ändå.

Jag hoppas verkligen, med hela mitt hjärta att ni skall tycka om ert boende.