Jag har varit på en utbildning utomsocknes i dagarna två. Det är en grupp som träffats några gånger under hösten som sammanstrålade än en gång.
Då vi sågs för dygt en månad sedan lade jag märke till det, att kvinnan som drar kursen nog tog vin till maten, men lät bli att på riktigt dricka av vinet. Jag vet inte om jag var den enda som registrerade detta - det är väl inte något som "normala" människor spionerar på? - men sade inget. Det är klart att jag inte kommenterade detta, det gör jag aldrig. Jag insinuerar aldrig bulle i ugnen, punkt och slut. Men, jag lade märke till att hon inte drack vin och har sedan dess varit lite stressad - hur tokig få man egentligen vara? - över att jag snart kommer att få veta.
Och det fick jag igår.
Och det var ju fint, så behöver jag inte stressa över det längre. Jag gratulerade och frågade de frågor man frågar, när, var och hur och hur mår du? Jag var och är glad. Och ledsen och arg och avundsjuk och ja, allt det där jag varken visar eller säger.
Diskussionen avrundades med en det enkla konstaterandet att jag säkert borde skaffa hund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Shit. Fy fan. Jobbigt, men vardagligt på nåt sätt.
Ja, du vet ju mina senaste inlägg..
Det är piss-svårt ibland, oftast.
Jag tycker vi borde träffas. Verkligen, snart. Ska vi ta en nystart med datumplanering?
Fina Ting, mitt svar på din fråga är ett absolut JA!
Tokbra och samma här!
Undrar ibland hur det vore att drabbas av en tillfällig Tourettes vid nya graviditetsbesked: - Fan vad trist att höra! Det är ju JAG som ska vara gravid, du får vänta på din tur ditt räkmacke-pucko...
Kram från Johbur
(med graviditets-radar och skumma tankar om saker och ting)
Å, visst känner jag igen mig!! Jobbigt att inte kunna vara odelat glad för andra när man är så ledsen för sin egen skull.....
Stor KRAM!
Anna franmitthjarta.wordpress.com
Skicka en kommentar