Avund, avund på väggen där...

...säg mig vem som styggast i världen är?

Jo, det är jag! Jag! Jag! Jag!

Scener ur ett barnlöst äktenskap:

Paret tittar på gala på tv. En av prisutdelarna har "större bröst", mannen frågar frun:
- Har hon fått barn redan?

Frun:
- Nej, för f-n. Hon har inte ens varit gravid.

Frun tänker för sig själv; fasiken också. Om också HON kommer att hinna före, då kommer jag att hata ihjäl mig själv.

Prisutdelare nummer två entrerar scenen. Mannen, lite halvslött ut i luften:
- Titta, hon ser alldeles gravid ut. Är hon gravid?

Frun:
- Nej, det är klänningen som sitter dåligt.

Frun, för sig själv; snälla, låt henne inte vara gravid. Då kommer alla tidningar att vara fulla av rubriker som gläder sig över den lilla överraskningsbabyn. Jag tror jag kräks.

Jo, minsann. Allt detta hände i vårt lilla krypin, i detta kärleksnäste. I detta kärleksnäste uti vilket kärlek har fysiskt bevisats år 2007.

Intet att bli orolig över, jag är inte speciellt tänd på sex. Jag är inne i fasen "sex är inte sex, sex är barnlagning". Jag hoppas att det går om någon gång.

Tillbaka till avunden, det finns verkligen många att vara avundsjuk på just nu. Inte bara "alla, vanliga dödliga" som skall få barn, utan de som finns i närheten som skall få barn. I bekantsskapskretsen finns par 1, som skall få barn i maj. De bor långt borta, tack och lov. Min förra kollega (som avskyr barn?) som jag inte hört av på många år, som ringde på nyårsafton för att berätta att hon också skall få barn i maj. Usch. Alla på jobbet som gör det jättebesvärligt med alla långa frånvaron i och med att de alla får barn och utnyttjar alla ledigheter som finns. Mina syskon som alla har lyckats få till det. Och nu, det är inte fråga om en syster och en bror, nejnej. Jag har FEM (5) syskon och alla har lyckats få ihop åtminstone ett litet barn.

Fantastiskt!

Jag är avundsjuk på alla dessa ovannämnda!

Avundsjuk skall man inte vara, nu läser blogguden också detta inlägg och mina tankar och vet att jag är en dålig människa, att jag inte förtjänar ett litet barn. Snälla blogguden - strunta i mig! Min man är världens finaste och han har velat ha barn länge, länge, länge! Ge honom ett barn (jag är gärna med på ett hörn...)!

Jag hoppas att blogguden inte tittar så noga just nu. I och med att det är öken och elände i min livmoder, inmundigar jag nu en öl. Bara för att jag kan.