fredag 22 februari 2008

Det regnar tvillingar.

Är de bara jag eller regnar det på riktigt ner tvillingbebisar från himmelen? J-Lo nedkom inatt, Albas mage är full av bebisar, kvällstidningarna är fulla av blivande och kommande bebisar.

Det som tröstar mig är att det i vissa fall är kvinnor som är äldre än jag som lyckats. Jag har gjort det här i några år nu, räknat differensen mellan min ålder och barnaföderskans ålder. Det finns faktiskt en flyktig bekantskap som blev överraskningsspontangravid i en ålder av 44 år - inte en kändis då, utan en "riktig" människa - hon är fortfarande min förebild.

Jag har börjat ignorera alla juniorer och ungdomar (också i kändisvärlden) som blir gravida sådär genom att titta på kalsonger i postorderkatalogen.

Rapport gällande "såhär går det till då du vill ha ett svar på ytterst enkla frågor angående intresseanmälan för eventuell adoption":

Den adoptionskvinna i kommunen som jag försökt få tag i ett par dagar - jag lyckades idag. Ödets ironi eller ej - det visade sig att vår kommun har gjort ett avtal med en av de stora organisationerna - så, egentligen har jag jagat denna kvinna i onödan... Jag fick ett nytt nummer, blott till växeln för organisationen, och ett namn. Så, det blev att börja på ny kula.

Ny omgång. Jag var tvungen att lämna ett ringbud hos den nya adoptionskvinnan och tvivlade storligen på att hon skulle ringa mig före helgen.

Hon ringde! Efter att ha ritat ett kors i taket (varför sägar man kors i taket???) så försökte hon nog få denna korta glädje ur min trötta, icke-barnalstrande, kropp. Min förvåning var var rätt stor då hon - trots att det är hon som ringer upp mig, vilket i sig var jättehyggligt - säger att organisationen har telefontid för ärenden som dessa under några timmar i veckan, två vardagar...

Så, jag gjorde min första miss i denna eventuella process, rätt syrligt - jojo, en riktig underdrift - undrade jag om det var något som förhindrar oss från att prata om exakt samma sak i det redan pågående samtalet?

Nej, inte egentligen, sade hon. Men, jag kan se hur hon skriver "aggressiv" i nej-boken.

Jag var rätt snabb på att tabba mig nummer två. Jag berättade att vi är mitt uppe i behandlingarna, eller mitt i mellan, och undrade om det här är ett problem.

Det är klart att det är ett problem, svarade hon. Vi önskar att de som ställer sig i kö är färdiga med behandlingarna då de godkänns för ett köande, fortsätter hon.

Jag sade som det är, att jag är gammal, trött och gammal och att jag inte har tid att se hur det går för oss i behandlingarna, att vi - oavsett biologiskt barn eller ej - ändå är intresserade av adoption.

Samtalet resulterade i att hon skulle skicka ett infopaket på posten. Med info om infotillfällen under vilka man får info.

Öh, tack för ingenting, anyone?

Jag tror jag skall dricka en flaska vin. Nu. Det må vara fel nummer tre jag gör under denna dag, men det tänker jag strunta i.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Byråkrati, är det inte underbart? Har fortfarande inte ringt mitt första samtal, vet inte riktigt varför jag dröjer... Tror jag är rädd för motstånd som du fick, jag orkar inte slåss för det också. Tänkte bara önska dig en härlig helg och säga skål för om ett par timmar ska jag också korka upp en flaska;-) Det är vi värda, så det så! Kram på dig

Åsa sa...

Det är svårt det där med adoption och behandlingar samtidigt. Jag har ju samma tankar att ställa mig i kö innan jag "ger upp" egna barn. Men jag förstår ändå organisationernas ovilja att låta 'oss' ställa oss i kö. De vill ju ha "säkra" föräldrar, sen tror jag det finns en hel del som ställer sig i adoptionskö för de tror det kommer "bota" deras infertilitet.. Men det är ju så långa köer så man har inget riktigt val om man väl kommer till den punkten att adoption är det enda valet.

Jag vet iaf att oavsett vilket barn det kommer att bli så kommer vi älska dem ofantligt mycket. Biologiskt eller adopterat. Ha en trevlig helg.