God morgon säger en gladmört.
Jag måste sluta ljuga på detta sättet...
Den firade ägglossningen som behagade närvara och infalla i lördags kan ställa till det. Som redan nämnt så tycker jag inte att ett utslag på en ägglossningssticka är något att fira - jag ser framför mig lata, fransiga ägg som dyker in i min livmoder med ett flin i lilla äggansiktet - "jag tänker minsann inte dela på mig"...
Ändå får detta utslag på stickan - fasiken, tänk om jag bara kunde låta bli att använda dem - allt att bli alldeles upp-och-ner. Efter ett utslag så måste vi ha sex. Måste och ha sex i samma mening och i samma säng - det är ingen hit. Det märktes tydligt i vårt kärleksnäste igår.
Det blev en ful, tråkig och ledsen diskussion och debatt om hur skit allt egentligen kan kännas. Jag håller egentligen rätt glad profil till vardags, men om man frågar mig så kan jag nog häva ur mig både ett och annat. Som att det innerst inne känns som om livet är helt onödigt, som om det varit det i över ett och ett halvt år.
Jag tror att jag sagt det tidigare, det känns som om jag inte lever. Jag bara är.
Efter att ha landat i denhär diskussionen, med ett pressat schema - herregud! Ägget kommer att ploppa ut när som helst! Vi kommer inte att hinna sova tillräckligt många timmar! Vi måste kn*lla!
...så är man inte sååå upplagd.
Fasiken också. Jag kan tycka riktigt illa om både mig själv och min man under stunder som den igår.
Ännu om att låta bli, att låta bli en massa saker - det går inte att låta bli att låta bli. Jag räknar dagar, BIM, ÄL, BLÄ BLÄ, före, under och efter, Mitt varande cirkulerar runt mitt underliv och alla fantastiska skeenden där.
Jag har stickor för alla ändamål - jag kan inte låta bli att använda dem alla.
För, utifall att jag ens lekte med tanken att släppa kontrollen, om jag bara slappnade av (favorittuttryck nummer 1 för alla barnlösa) så skulle jag få ångest över att jag inte försöker tillräckligt mycket. Att jag låter möjligheterna rinna ur händerna på mig.
Det är nog inte bara möjligheterna som rinner ur händerna på den här gladmörten...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar