Berg- och dalvana

Hallå?

Jag sitter i den djupa dalen, dalen som ligger mellan IVF-topparna.

Inte så att jag skulle vara mer ledsen eller mer deppig, nej, jag har mer ett problem med att det inte händer något.
Det är lättare då man är mitt uppe i att lösa barnlösheten, då händer det ju åtminstone saker! Underlivet är mer trafikerat än E4, det är inhalering och injicering. Det rivs ut och det sätts in, man pluppar in grejer i underlivet och har något att se fram emot.

Nu är det bara ett uppgivet "vi kanske kunde försöka på egen hand". Det är i den dalen jag sitter just nu.

Det kunde vara värre. Jag har berättat om detta babyprojekt för exakt en vän. Det råkade sig, på något fantastiskt sätt, som så, att också hon och hennes man befinner sig i samma situation som vi. De har försökt sedan senaste sommar, men i och med att han haft problem med barnalstrande redan i sitt tidigare äktenskap, sökte de hjälp redan nu.

Jag tycker att det är både skönt och hemskt att någon som ligger så nära mig delar mitt problem. Skönt är det för att det känns bra att inte vara ensam om detta, det känns bra att kunna prata med någon utomstående om vad vi håller på med.

Hemskt är det på många sätt!

Min vän och hennes man har just inlett sina undersökningar och nu kan jag ju - jaja, jag är både sjuk och perverterad - se det här som en tävling. Vem av oss har större problem? Vem av oss kommer att ha fler omgångar av hormon? Vem får bättre ägg? Vem kommer först fram till målbabylinjen?

Jag vill inte alls att det här skall vara en tävling. Jag vill att vi båda skall bli spontangravida (ja, de har fortfarande sex och är nykära, jag hoppas på en jungfrulig befrukting) och att vi sen skall kunna sitta och dricka kaffelatte dagarna i ända och vänta på att de små underverken skall anlända.

På evangelisklutherskt vis skall jag bara konstatera att "det kunde vara värre". Min vän konstaterade igår att det som gör deras inträde i undersökningarnas underbara värld tyngre än vad det borde vara, är den ständiga påminnelsen om hennes mans "förra liv". Det liv uti vilket han faktiskt lyckades få ihop några barn. Tala om att strö salt i såren.

Spontangravid. Nu. Tack.