Übersocial?

De går tydligen inte att kombinera - det återupptagna sociala livet och bloggandet.

Det är där ute jag har varit, i livet. Ända sedan fredag faktiskt.

Roliga saker, jag har ridit både igår och idag. Jag är en typisk "började som barn, hade pojkpaus och har återupptagit ridningen som tant". Jag har återupptagit ridningen som fullvuxen ett par gånger, har sökt ett stall jag känner mig hemma på - och en häst förstås. Ridningen har, nu under min fullvuxna karriär, mest handlat om ett komma-ifrån-allt-det-andra, men det har skett en förändring nu. Under de senaste dagarna har jag skärpt mina ryttarsinnen, jag saknar att vara bra på att rida igen. Så, nu har jag filat på min sits, det har gått över förväntning och hästen går rätt bra. Det är roligt!

Idag var vi ute på en lång tur i terrängen, det om de träningspassen..., det var underbart! Hästen var pigg och glad, gladast blev vi båda då vi stötte på en trio med rådjur i en skogsglänta.

Det om det friskislivet.

Jag träffade en av mina allra bästa vänner igår, jag har sett henne senast i februari... Det är fråga om samma vän som ringde mig exakt på sekunden efter att jag testade negativt på den andra IVF:n i maj - efter det samtalet har vi inte pratat med varandra. Igår blev det äntligen ändring på det - vi åt en snabb middag innan vi gick hem till henne och hennes familj. I familjen ingår man och en dotter på två och ett halvt, mannen var på väg ut, så det blev en hemmakväll oss flickor mellan.

Det var roligt. Det kändes inte konstigt på något sätt. Vännen och jag har en vänskap som tål långa uppehåll i kontakten - jag står inte ut med vänskap som går ut på att man ständigt måste både ringas och ses. Ej heller har jag förståelse för "vänner" som börjar sura och hänga läpp om man, jag inte ringt det sedvanliga veckosamtalet.
Det om det, vi hade det hur roligt som helst igår kväll. Det var roligt att bara uppdatera varandra om det senaste, några egentliga nyheter hade varken hon eller jag att presentera. Det var mest löst prat över en flaska mycket gott rött vin.

Den här vännen - den djupa vänskapen till trots - har ingen aning om vad jag och vi går genom. Det kanske kan verka konstigt, men - tro det eller ej - det känns inte alls underligt.

Det var fint att träffa henne, det var en fin avrundning på veckan då jag försöker mig på ett socialt liv.

Nu är jag, dessutom, nyss hemkommen från ett badmintonpass. Stolt, rätt tillfreds och nyduschad sitter jag med en kopp svart te med färsk ingefära och rysk honung och skall läsa genom allt som händer i bloggfavoriternas värld!