tisdag 9 september 2008

Officiellt oförmögen.

Nu är det officiellt, eller det känns officiellt då det kommer över IVF-doktorns läppar.

"Det är nog omöjligt för er att få barn den naturliga vägen".

Ja, efter två hela IVF-genomgångar tror jag att jag skulle blivit bestört om hon skickat iväg mig med orden "hem och kn*lla nu, nu blir det bebisar" - men, ändå. Hittills har våra besök ofta avrundats av ett vänligt konstaterande om att vi kanske lyckas på egen hand, den naturliga vägen. Måhända risken för detta har varit minimal, men det är en minimal chans att någon någonsin vinner på lotto - och likförbannat är det tjogtals vinnare varje vecka.

Så, det här är slutgiltigt, mer på riktigt nu då det är sagt.

Jag kan inte bli gravid utan hjälp. Och det är jag som är den felande länken i vårt försök att bli en större familj.

Så, nu är det sagt. Nu är det konstaterat.

På någon konstig vänster så känns det som en lättnad, frågetecknen är färre och bördan lättare att bära.

5 kommentarer:

Tingeling sa...

Skit. Jätteledsen, ett sådant besked svider ju.

MEN. Faktum kvarstår - det är inte omöjligt!

Trygge Läkaren sade ju till oss (efter 5 IVF..) att det "kanske inte blir så lätt" men inte DET GÅR INTE.
Det är en stor skillnad.

kram

Tingeling sa...

Du har väl lösenordet till mina skyddade inlägg förresten? Tänkte bara när du undrade om rasen på vår hund..(står i ett av de skyddade inläggen med bild och allt)
maila mig om du inte har det, tingelingsblogg@gmail.com.

MochM sa...

Fasen det är tungt att få det sådär svart-på-vitt, men jag kände som du, att det ändå var lättare att gå vidare när man liksom VET. När man inte greppar efter det där halmstråt. När man kan jobba utifrån dom förutsättningar man har utan att tänka "tänk om". För förutsättningarna finns ju där. Med hjälp går det.
Kram från en annan felande länk...

Uniflora sa...

Jag tyckte det var ganska skönt att få beskedet att det inte kommer att gå på nåt annat sätt än med ivf (pajade äggledare). På nåt sätt tog det ner alla krav som fanns varenda månad, varenda gång vi låg i sängen ihop. Det blev lättare.

Men än dock är det klart det gör ont. Inget är lätt i den här processen. Stor kram från mig!

Barnets mamma sa...

Tungt...