Tyvärr är det förkylningen som kramar mig.
Note to self: jag har blivit starkare på alla plan av den här tiden som barnlös.
Sitter just nu på jobbet, är fullkomligt omringad och överöst av riktigt banala problem. Fiktiva, barnsliga problem. Påhittade problem. Problem som bara finns i huvudet på dem som gapar mest om dem.
Jag har inte bara blivit starkare. Jag hoppas att jag skall komma ut det här berikad av insikter. Jag hoppas jag lär för livet.
Såg delar av ett tv-program igår, det handlade om en man som flyttat ut från storstan, ut på landsbygden, den öde. Mannen sade att det vackraste han vet är tålmodighet, tålamod. Det kändes så självklart på något sätt - och jag tror att det är en sak jag lärt mig redan nu - att ha tålamod med människor som, på ytan, inte har egentliga problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Krya på dig!
Jag vet vad du menar (som vanligt). Men jag har INTE tålamod med människor som gör problem av ingenting, även om jag kanske inte visar det för dem. Dunkar huvudet i väggen när jag kommer hemm dock - vakna upp, vuxna människor! Ni vet inte vad problem är!! MORR
Banalitet indeed.
En varm kram från mig med hopp om att du snart är frisk igen!
Hoppas förkylningen ger med sig snart, ha tålamod, fniss...
Kram m.
Skicka en kommentar