Mina tankar finns idag hos Saga, Saga som finns i min bloggroll.
Ytterligare ett nederlag i det nätverk som under de senaste månaderna blivit mitt riktigaste. Än en gång, jag kan inte låta bli att förkunna lov (den gud jag tillbeder kallas barnalstringsguden och är inte en officiell, godkänd gud, om det var någon som undrade) över detta fina kontaktnät jag får vara en del av.
Det är här jag fått mest stöd, tröst, påhejning och förståelse under den tid jag varit som mest sysselsatt med att inte få barn. Jag tror inte att man förstår vår situation om man inte är eller har varit i den. Jag själv är kvinna, tror att de flesta bloggförfattare jag känner är kvinnor - jag tror att kvinnor i den här belägenheten förstår varandra på ett annat sätt än män i samma situation gör.
Jag undrar om det finns bloggsammanhang för män, jo, det finns det säkert... Men, bloggemenskaper där män skulle skriva om det här vi nu råkat samlas kring? Jag hoppas det. Jag skulle också hoppas att min äkta hälft skulle hitta till ett sådant vattenhål. Att han också skulle hitta ett nätverk som detta.
Han är dock han och han gör som han vill.
Tillbaka till Saga, fina fina Brunos matte. Saga är den person - faktiskt - som fick mig att börja blogga på riktigt. Jag stötte på henne på FL och insåg att jag alls ej är ensam om min sak. På den vägen är jag - här, här där också ni finns. Brunos mattes negativa besked berör redan i sig, men, det att det gäller en person som bloggfunnits med mig längst så känns det än mer.
Jag hoppas att Saga skall finna delar av den tröst och det som behövs i detta samma nätverk som jag. Där Saga funnits till med kloka ord fyllda av värme då jag behövt det, hoppas jag kunna finnas till med dito nu.
Det som tröstat mig då jag behövt det och inte insett att jag behövt det, det är att jag är omgiven av starka kvinnor som gjort och gör samma sak som jag. Fina människor som rest sig efter oerhörda nederlag, som reser sig efter att till och med hört det allra mest slutgiltiga som går att höra i vår situation. Dehär otroliga kvinnorna finns bland oss, starka stjärnor på vår gemensamma himmel.
Jag kan, för min egen del, bara säga att jag hoppas att jag kan återgälda ens delar av det jag får.
I stunder som den här som det känns viktigt att mirakel faktiskt sker - till och med bland oss.
Också här ett varmt väl komme till Mys lille bror och fina mamma Anna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag håller med dig!
Jag har ingen aning om var och vem jag skulle vara idag vad gäller sorgen kring barnlösheten UTAN dessa fantastiska kvinnor jag har fått äran att både lära känna via bloggar och dessutom träffa en del av dem i verkligheten.
Ett otroligt stöd och bollplank i detta mörka.
Jag önskar faktiskt också att min sambo hade fått uppleva samma sak som jag, i ett liknande fint gäng. Ibland tänker jag på hur ensam han sist och slutligen måste ha varit under hela den här resan.
Idag tog du orden ur min blogg. Jag har inte haft det tillnärmelsevis så jobbigt som så många andra, och jag är närmre målet, men jag vet hur nära jag är / har varit. Tack vare den teknik som finns idag ska vi bli föräldrar, och vi får tacka turen, eller vad vi nu ska tacka! Jag drömmer om den dag då alla kvinnor (och män faktiskt!) som drömmer om barn ska få sin önskan uppfylld.
Jag ler förläget men suger åt mig som en svamp. Du fick mig precis att le för första gången på över 2 dygn. Jag har också tänkt blogga om detta för det slog mig att så fort det konstaterats att det inte gick vägen ville jag försvinna in i bloggvärlden. För här vet jag att jag kan hämta styrka, förståelse och massor av kramar. Du ger tillbaka kära Eludie, varje gång du läser, kommenterar eller bara skänker en tanke.
Tack för dina oerhört fina ord!
Stor kram!
Skicka en kommentar