B*utterM*tta.

Fina ni. Tack för fina inlägg i det förra inlägget.

Det känns otroligt fint att någon, ni, är på min sida.

Orsaken till min ursinnesfrustration, det är lite lugnare nu då jag är på jobb, är den att jag upplever att jag försökt allt. Allt det ni föreslår har jag prövat. Allt utom samtals- eller parterapi - det har jag föreslagit ("jag orkar inte bära det här lasset längre, vi behöver hjälp") men, det var min man inte intresserad av.

Jag är bara så trött.

Jag blir inte mindre trött av att kombinera allt det här med boken "Bitterfittan" av Maria Sveland. Allt i boken känns som "jag, jag, det är om mig hon skriver!!!"

...ja, förutom att bokens huvudperson lyckades bli mamma innan hon blev riktigt bitter på riktigt.