De är fortfarande på plats, de två. Mina bröst.
Jag vet inte varför min blick fastnade på dem idag. Där hänger de. Hänger är väl att ta i, så stora är de inte.
De är så små. De är slappa i skinnet. De är så ostinna som de bara kan bli.
Jag tog ett greppatag om dem och nej, de är abolsut inte ömma.
Tänk så allt kan förändras. Det som mer eller mindre varit navet i mitt fokus under långa perioder, det är nu bara mina bröst.
Det är rätt skönt faktiskt.
(Nej, det hör inte till morgonrutin att klämma mig själv på brösten. Idag blev det bara så.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Förlåt, tanken med ditt inlägg var kanske inte att framkalla ett spontant asgarv, men galghumorn passar mig som handen i handsken. Jag tackar iaf för att du kickstartade min dag med ett gott skratt!
Jag hoppas också vi får möjlighet att träffas, över vin eller annan vald dryck;-)
Skicka en kommentar