Så, nu är det gjort.
Hemläxan, min rapport över mitt förhållande till min klinik, är inte helt offentlig, mina studievänner kommer alltså inte att läsa hela rapporten - blott sammandraget på sista sidan. I sammandraget var jag ombedd att göra en lista över "drag och kännetecken för positiv, betydelsefull service".
Riktigt outad för hela klassen är jag alltså inte, små bitar av mes finns nog kvar.
Men, jag har berättat om behandlingen för överläraren. Jag berättade nu då höstsäsongen kom igång - blott för att ta ner på stressnivån, för att inte oroa mig själv över eventuella missade deadlines eller risigt resultat på tentamen.
Jag ser med skräckblandad förtjusning på hur "listan över de människor som vet" blir längre och längre. Det känns lite dubbelt - det känns inte som en hemlighet längre, men det är absolut inget jag vill prata med alla om... Jag kan bara konstatera att jag läcker som ett såll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förstår ditt resonemang. Men after all - det är ju verkligen inget att skämmas över.
Ifall du nu ens tänkte så. (märker att många gör det - VARFÖR??)
Jag tycker det var bra gjort. Och antar att du skrev en jäklig tajt och bra rapport eftersom ämnet berör dig så starkt. BRA!
Mes? Du?
Verkligen inte! Det var det modigaste jag läst idag. Jag hade aldrig klarat av att lämna in en sådan rapport. Bra jobbat!
Kram m.
Skicka en kommentar