Skivan snurrar på repeat i mitt huvud - "tänk om, tänk om, tänk om..." Det spår skivan fastnat på är tyvärr det mer negativa spåret, trots att jag så innerligt gärna skulle vilja se framtiden an med rosor i blick.
Jag är, konstant, halsstarrig. Det är som att gå med en kniv mot strupen. Det må låta överdrivet, det är ju inte en fråga om liv eller död? Jo, det är ju just det. Det är ju det.
Att vi modigt dessutom just bestämt oss för att det var den sista IVF:n för vår del, det gör att det känns så otroligt olidligt, det känns mer ödesdigert.
Åh, fy. Jag har gjort en djupdykning i träsket. Allt som känns, fysiskt, åker i racerfart upp i hjärnbalken på mig. Processas, analyseras, bokförs och registreras. Detta samtidigt som jag jämför med den förra graviditeten - och det går ju inte att jämföra. Även om jag försökte jämföra. så den senaste graviditeten blev ju till ett allt och ingenting - så, det förtjänar inget till att jag sitter och vänder och vrider in och ut på mig själv.
Behöver jag tillägga att det river och sliter i underlivet på mig? Att det är en svart ångest att gå på toa?
Himmelska frider, varför kan jag inte bara leva normalt och sluta grubbla över min situation? Jag vet att inget jag gör eller tänker kan påverka det som händer just nu.
Jag är ju gravid, faktiskt. Puka och trumpet.
Att tänka "tänk om..." - tänk om det går vägen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hang in there, vännen!
Jag kan tro att det är tufft. Strunta i att försöka "njuta av stunden" som det så fint heter. Går det inte så går det inte. (att njuta, menar jag)
Men hoppas kan man! Och tro!
stor kram!
Jag ville bara hitta den där fast-forward knappen, spola förbi de allra jobbigaste veckorna, trodde att jag skulle kunna njuta bara magiska v12 kunde komma. När v12 kom, så ville jag snabbspola till v18, då skulle jag ju få se att allt var ok. När v18 kom så ville jag spola till v24, när bebis kan klara sig även om den skulle födas. När v24 kom.. ja, du förstår nog. Jag kan känna idag som att jag missade hela graviditeten. Men det kanske är så för alla - mer eller mindre, och mycket mer för min del då (fast det ligger nog mycket i min personlighet)? Oro, lite försiktig glädje, oro, glädje..?
Jag gör absolut inte några jämförelser, det man har i bagaget, det har man i bagaget. Jag hoppas bara att du kan ställa just ditt bagage vid sidan av nu och då, stanna upp och tänka "tänk om.."-tanken fullt ut och verkligen känna lyckopirret. Men det kommer säkert :-) för du verkar vara en rätt positiv typ ändå. Jag önskar att jag hade kunnat göra det.
Fortsätter hoppas för er! Allt gott, Miljas
Du, vännen... Andas djupt. Försök bromsa skivan. Tänk hela "Tänk om..." till dess slut. "Tänk om det går vägen. Tänk om du blir mamma till sommaren. Tänk om allt blir underbart. Tänk om..."
Andas en gång till.
Man behöver inte njuta och vara tacksam hela tiden. Och definitivt inte för att man "borde". Tids nog kommer den känslan ändå.
Och tills den känslan infinner sig hos dig så är jag så glad, så glad, så glad i ditt ställe!
Stor varm kram till dig!!!
Grattis!! Fantastiskt detta ju! Hoppas såååå att det håller hela vägen nu också!
Och tack snälla för att du tänker på mig, det värmer verkligen i det kalla mörker jag befinner mig i just nu.
Kramar i massor
Jag trodde att bara jag blev gravid så skulle det bara vara rosiga tankar hela tiden. Men jag tror att det är så för några få och att de flesta som Miljas säger bara vill snabbspola tills den vecka man kan känna sig säker. Men inte ens då kan man känna sig säker... Nu vill jag att bebisen ska komma ut och må bra, först då kan jag tro på att det är sant... Och sen finns det väl andra saker att oroa sig för! Oj det här blev ju muntert..
Man får njuta i de stunder man kan helt enkelt. Och resten av tiden tänka att bara jag gör så gott jag kan och försöker må så bra som det går så kan jag inte göra mer. Förstår att det med tanke på förra gången är extra mycket som snurrar i huvudet. Det enda man kan göra är att ta en dag i sänder och våga tro och hoppas emellanåt! Oddsen är ju faktiskt på er sida nu.
Skicka en kommentar