Jag tror att det är så här den känns, den bottenlösa sorgen.
Jag har gråtit allt sedan det första beskedet i onsdags och jag gråter nu. Jag gråter över alla våra försök, över alla våra misslyckanden, över det barn vi aldrig kommer att få, över er och er tröst.
Jag blev intagen på sjukhuset då jag gick dit i onsdags, och har kommit hem för en stund sedan. I all dess korthet, ett foster sitter faktiskt i livmodern, men på fel ställe. Det andra finns någonstans utanför. Båda måste, förstås, bort. Förslag på ingreppens karaktär har varierat - allt från öppen operation till medicinsk abort.
Just nu är det den medicinska aborten som pågår. Fungerar inte den opereras jag nästa vecka.
En stor del av personalen som tog hand om mig på sjukhuset, barnmorskorna och sköterskorna, var de samma som senast jag var inne. I och med att jag inte gör något annat än gråter, så var det många där som gjorde det med mig.
Också jag tycker att det är för mycket nu, det här är mer än vad jag och min man borde behöva stå ut med. Jag tror det är därför jag är så här förtvivlad nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Jag önskar så att ni sluppit gå igenom det här. Behandlingarna, resultaten, sorgen och bearbetningen. Naturligtvis är det mycket mer än någon någonsin ska tvingas gå igenom.
Jag tänker mycket på dig och önskar er lyckliga stunder snart igen!
Kram!
Det finns inte riktigt någonting att skriva. Men ändå vill jag lägga hit ett några ord så att du vet att jag tänker på er.
Ibland är det allting bara för stort och svårt att förstå för en liten människa.
Varför?
Jag har försökt skriva hur ledsen jag är för din skull många gånger men hittar inga ord. Det är för mycket, det är för orättvist, och ingen skulle behöva gå igenom det ni är med om just nu.
Det är många som tänker på er och gråter med er just nu.
Tänker på er.
Varma kramar, m.
Jag kan inte ens föreställa mig... Sitter här med tårar i ögonen och läser. Det måste vara för jävligt, minst sagt.
Skickar tusen kramar och hoppas på att ni snart mår bättre.
Jag vet att vi är många som sitter med en stor sorgsen klump i halsen nu och önskarönskarönskar att det här skulle ha gått annorlunda... din sorg är bottenlös just nu och jag önskar så att jag kunde hjälpa. Men det enda jag kan göra är att berätta att jag tänker på dig ofta och hoppas att du får må lite bättre snart.
Maria
Gråter med dig!
Kram Maria
Inget vi skriver gör saken bättre... men vill iallafall meddela att jag tänker på er och gråter. Kramen från Ayla sthlm på FL
Kramar dig hårt!
Också jag gråter med dig nu. Det finns inga ord för hur fruktansvärt detta som händer er är, det finns ingen rättvisa!
Är så oerhört ledsen för er skull och vet inte vad det finns att säga egentligen, mer än att jag tänker på dig!
Kramar
Så fruktansvärt tråkigt sorgligt förjävligt. Det finns förstås ingen rättvisa, för inte en uns av detta eller en sorglig händelse är rättvis någon. Att drabbas så många gånger måste vara mycket svårt. Många tankar till er i dnena svåra stund.
Ja det är för mycket. Ni ska inte behöva gå igenom det här igen. Ni borde inte behövt det från början.
Mina tårar rullar ner och jag känner din förtvivlan i mig. Jag är så ledsen.
*håller om* inget kan mäta sig med er sorg.....tänker på er
Kramar
Tänker på dig.
Tänker på dig, liksom så många andra gör...
De varmaste och största, längsta kramarna från mig....
Hittade hit via Uniflora. Det gör mig ledsen att läsa om vad som pågår hos er nu. Önskar er styrka att orka de kommande veckorna.
nej, nej, nej, nej................................................
STOR KRAM
Skicka en kommentar