torsdag 6 november 2008

Ni är finast. Bäst och vackrast.

Ni, alla, är underbara.

Jag har aldrig tidigare träffat kvinnor med så stora hjärtan som ni. Att just ni så frikostigt, utan förbehåll, delar min glädje, det är så stort.

Tack finaste, mest underbara, fantastiska ni.

Jag grät många tårar under tiden era kommentarer fästes igår. Jag grät tack vare er och med er.

Tack.

Som det eventuellt framgår av de få raderna jag skrev igår var och är jag mycket överraskad, nättupp chockad över beskedet. Allt efter att tron gick ur mig tidigt senaste vecka har min övertygelse varit total - det sista jag förväntade mig var ett plus. Jag vet att jag låter sinnessvag, men jag hade planerat sätta igång med sorgearbetet "på riktigt" i går.

Det blev en ändring i planerna - vilket är en underbar sak - men, ändå. Det känns hemskt att skriva, men en av de första saker jag fick ur mig var "jag vet inte om jag orkar med det här". Jag hoppas ingen, ingen i vida världen missförstår mig, att jag är gravid är en salig gåva - men, jag är på det sättet skadad att jag inte blott ser det eventuellt rosiga.

Jag ser, och det är ju för sorgligt, blödningar, missfall, utomkveds och annat elände.

Så, det föregicks av en ilsken intuition, det skulle bli början av en sorgeprocess, det övergick i hysteri light.

Jag pratade med min IVF-doktor igår. Åh, så glad hon blev! Även om hon medgav att hon undrat vart jag försvunnit... Vi korrigerade medicineringen av mig och bokade in ett VUL om två veckor. För, som hon sa, jag är ju en som bygger riskgraviditeter.

Jo, jag vet.

Det är därför jag sitter här med hjärtat i halsgropen. Jag är oerhört glad över att jag är här (igen) och hoppas innerligt att allt skall förlöpa annorlunda denna gång.

Senaste jag testade positivt, i juli, så kom blödningarna igång på dag två efter plusset...

Mitt i allt detta finns mina tankar hos Kaica - som inte nådde ända fram denna gång - och hos Lilla J som, råkat ut för det jag är räddast för just nu. Ni finns i mina tankar, jag önskar er styrka och ork.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu tänker vi POSITIVT!!! :-) Jag har också haft enorma problem med spontan graviditet som slutade i missfall. Denna gång har jag bestämt mig för att tänka positivt hela tiden. Man mår bättre, samt tiden går sjukt mycket snabbare än när man är negativ. :-)

Helt sanslöst vad vi är många i samma situation. Jag tänkte på det i väntrummet på den klinik där jag går. Vi var säkert 5-7 olika kvinnor som alla är där av samma anledning. Och ändå väljer vi alla 5- 7 att sitta och låtsas att vi alla skriver sms till någon. Vi vägrar prata med varandra, trots att vi hade kunnat ge och ta så himla mycket genom att bara öppna och dela med.

Positiva kramar från Jenny.

Anonym sa...

Förstår dig så väl vad det gäller oron. Jag vet inte om jag
orkar med en ny ivf, vet inte om jag orkar med ett till - eller ens ett + med tanke på tidigare erfarenheter.
Jag kommer iallafall att hålla mina tummar hårt, hårt för att det går vägen denna gång.
Kram Maria

Kapybaran sa...

hurra!!!!!!!!!!!!!!!!
jättejättejättegrattis!
åh, så GLAD jag blir.

förstår din kluvna känla, men åh, ändå: just nu, just här är du GRAVID!
GRATTIS fina du!

Unknown sa...

Tack för att du tänker på mig.

Grattis än en gång och jag håller tummarna för att du passerar vecka 12, 18 och 24 med glans!

Kram!