In och ut ur mig själv.

Än en gång, ni är fantastiska. Allt det stöd och den tröst jag får av er, här och i mailform - ni är värda er vikt i guld. Tack.

Jag går in och ut ur mig själv, jag är fullständigt frikopplad från omvärlden. I min svarta kokong sitter jag och väntar på att jag skall vara redo att återuppta mitt liv igen. Det är en klibbig känsla, svår att beskriva, men - jag är fullständigt frånvarande. Jag är ju egentligen inte sjuk, men ändå lever jag så, sjukskrivningen fortsätter åtminstone en vecka till.

Jag har vrickat hjärnan, jag har ont i hjärtat och min själ ligger i koma.

Jag finner inte kraft att reagera på allt det positiva som händer i min bloggomvärld, men jag har tittat in och ser att Signora och Saga lever otroligt glada dagar. Jag ser att Kattmamman och Fibula är uppe på slutrakan och Thibb lever otroliga första mammaveckor. Jag hoppas att ni vet att jag gläds med eder, nu i min trista tystnad, men, jag lovar återkomma. Fertilitetsturisten, Uniflora och M - jag hoppas att ni kommer långt denna gång. Ni har alla mina tummar, ni har alla mina tummar med er, hos er, alla.

Lilla J. Jag sörjer med dig. Jag delar alla dina svarta tankar. Jag hoppas att både du och jag kommer ur det här med någon form av liv och glädje i behåll. Alla mina varmaste sympatier finns med dig, hos dig.

Den första adventsveckan innebär ingen väntan på jul. Den innebär två dagar av provtagningar och en dag av uppföljnings-VUL.