Murr-fy.

Klagomålsbloggen? Kunde det vara "det nya", som får modebloggarna att blekna av skräck? Det här är en enda lång klagovisa för tillfället, jag vet.

Jag skickade ett mail till min IVF-doktor då jag kom hem från sjukhuset, jag berättade alldeles kort vad som hände på sjukhuset, vilka kroppsdelar de var tvungna att ta bort. Underbaraste doktorn svarade, beklagade och önskade mig styrka och ork på vägen mot ett tillfrisknande.

Min IVF-doktor bad mig, för att vi skall kunna planera fortsättningen, ta kontakt då jag varit på efterkontroll.

Efterkontroll?

Det görs inga efterkontroller, om ingent oförutsägbart inträffar. Vilket jag, med våra erfarenheter, eventuellt inte borde utesluta.

Det osar framflyttad tidtabell, det osar det långa vägar.

Den som läste redan under våren, den vet hur arg, ledsen och frustrerad jag var över att den kyrkliga storsatsningen påsk lyckades flytta fram start på IVF nummer två med en hel månad. Sen kom midsommaren som ett spöke inför FET:en - skulle vi hinna eller ej?

Vi hann. Och, det blev som det blev.

Jag vet att det bara handlar om att skicka ett mail till min IVF-doktor, hon svarar säkert gärna på frågor om vad allt som skall inträffa innan jag kan komma igång igen (blödningen efter operationen skall upphöra (check) och sen skall det komma en "tömma livmodern-blödning" (fast den tömdes rätt rejält efter ultraljudet i juli och upphörandet av vagitatorer gick upp för den))...

Många parenteser där, det är lite som mitt liv. En enda parentes.

Jag saknar ett bananskal. En räkmacka.