Det känns bra att min glädjevecka fick den respons den fick - att den, för en del läsare, fungerade som inspiration. Den fungerade som det samma för skribenten också, jag skall försöka hålla kvar eftertanken som veckan gav.
Nu är bordet rent, nu kan jag skriva om vad som helst igen!
Jag gjorde vissa anteckningar senaste vecka, små minneslappar om saker som jag ta med i blogg den här veckan, nu.
Jag har haft kontakt med min IVF-läkare angående ett efterbesök. Jag väljer att kalla det efterbesök i och med att sjukhuset som genomförde operationen inte gör någon efterkontroll. Min IVF-läkare önskar träffa mig under vecka 37.
Inkommande vecka, vecka 36, får jag äntligen ringa till adoptionsorganisation nummer 1 - det för att beställa tid hos "min" människa. I ärlighetens namn kommer jag inte ihåg vad det stod i brevet jag fick av dem i början av sommaren - det enda jag kan komma ihåg är att jag får ringa. FÅR ringa. Nej, jag har inte testat att tjuvringa för tidigt...
I kalendern ser allt fint ut, ordning och reda - åtminstone gällande de här två sakerna. Först pratar jag med adoptionsorganisationen och sen träffar jag min IVF-doktor.
Först av allt borde jag kanske prata med min man - någon, både han och jag och vi - borde ha en prioriteringslista så småningom... Medveten om att jag låter som en trotsig tonåring, men jag avfärdar avsaknaden av inviter till det samtalet just nu med ett enkelt "orka".
På skrift om absolut ingenting; tanken slog mig under min färd till jobbet idag; jag har inte tänkt den tvångsaktiga tanken "bli gravid, vara gravid, inte vara gravid" på två veckor. Det har varit skönt. Det är en alldeles speciell tystnad på vinden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilken härlig energi du utstrålar. Känner igen det där med att utelämna mannen i gemensamma planer. Fnissar åt "trotsig tonåring". ;) Ta det där prioriteringssamtalet med honom. Han kommer att bli glad efteråt i alla fall.
Duktiga, duktiga du!
Kram, Kaica
Skicka en kommentar