Sova, sova, sova.

Jag har återgått till att ta en insomningstablett om kvällarna.

Jag fick tabletterna under min depression, det är en ganska "lätt" sort. Tabletterna låter mig somna och håller mig sovande - mitt problem under svackor är det att jag vaknar under natten, efter en eller några få timmars sömn.

Det skall erkännas att jag känner mig lite svag, jag tycker egentligen inte om att medicinera. Men, det är någon form av håglöshet som får mig att välja den lättare vägen ut.

Den lätta vägen ut känns ej heller helt korrekt med tanke på "städningen av templet" - meningen, mitt eget önskemål var ju att storstäda kroppen före jag och vi sätter igång med höstens prövningar. Men, i och med att jag inte vet om och när prövningen inleds, så kan jag lika bra sova gott på vägen.

Usch, det är helg som stundar. Jag måste erkänna att jag fasar lite för det. Två långa dagar hemma, med min underbara man, det känns inte bara bra just nu. Kanske voodookvällen som föreslogs i en kommentar i det förra inlägget - kanske den fick den tunga tystnaden att skingras?