Gott och blandat.

Jag har blivit utmanad av Saga, tack! Här har ni mitt liv:

TRE NAMN DU GÅR UNDER
- Mitt namn
- Älskning (av min man)
- Chefen (på jobbet)
TRE SAKER SOM SKRÄMMER DIG
- Plötsliga våldscener i sk. normala tv-program. Det skulle aldrig falla mig in att titta på action- eller skräckfilmer, jag står inte ut med hjärtattackeffekten.
- Riktigt gamla människor - det lär "egentligen" vara en rädsla för döden.
- Tanken på att aldrig få bli eller vara mamma.
TRE SAKER DU HAR PÅ DIG
- Vigselringen.
- Farmors gamla linne.
- Världens skönaste ekologiska skor.
TRE SANNINGAR
- Jag tycker om mat som serveras på flygplan.
- Jag har aldrig snattat.
- Jag bär på alholistgenen.
TRE SAKER JAG VERKLIGEN VILL HA
- Barn.
- Barn.
...förmågan, ork att leva vidare om de två första önskemålen inte går att uppfylla.

***

Så, det var mitt liv.

Jag har drömt världens konstigaste drömmar. Jag drömde om riktigt gamla kvinnor, kvinnorna var sjuka, på något sätt var det helt klart att dessa kvinnor befann sig i det sista vänterummet. En av kvinnorna var min farmor, tro det eller ej, men min uppgift var att mäta hennes ägglossning.

Öh.

Det sägs att man inte kan påverka sitt undermedvetna. Jag är av annan åsikt, avvikande sådan. För två, tre år sedan hade jag inte ens en aning om att det fanns test med vilka man kollade sådant som ägglossning, nu finns dessa test i mina drömmar.

I drömmen figurerade också små barn. Andras barn och eventuellt också ett eget barn - jag kommer faktiskt inte ihåg.

Det om saker som händer på natten, nu till saker som händer då mina ögon är öppna. Nu skall det handla om min man, min man och hans delaktighet. Han har "läst lite på diskussionsforum" - och vet att äggen/ägget fäster idag eller igår. Han har påpekat detta i några dagar, alltid kombinerat med ett förtjusande "kom ihåg att ta det extra lugnt (se inlägget under) just idag". Jojo.

Det stressar mig lite, att han har sådan koll - jag själv kan faktiskt till och med glömma elementära saker som vilken ruvardag jag är på och sånt. Men, i och med att min man nu har varit såhär delaktig så finns det något i mig som nu försöker låta bli att känna efter - fäster det eller fäster det inte?

Det stressar mig bara lite, det som stressar mig mer, det är bästaste äkta mannens konstaterande innan vi åkte till jobbet - "jag skulle inte orka med ett till misslyckat försök".

Äh. Som om jag orkade med det. Som om det blir lättare att leva efter att ha hört det konstateras.

Äh.

I övrigt - allt bra. Jag känner mig fullständigt normal. Absolut inget att registrera som gick att förknippa med den pågående IVF:n. Ibland kan jag till och med koppla bort tankarna på IVF:n helt och hållet.