Tokblogga.

Det märks tydligt att jag stannat hemma med sjuk katt. Det är det andra inlägget inom loppet av två sekunder...

Det finns en orsak - jag borde jobba på distans just nu. Ingen självdisciplin över huvudtaget.

Jag kan idag fira de första egentliga symptomen på att jag faktiskt är en höna, en värphöna! Byggandet av äggen känns som mensvärk, dessutom är det obehagligt att knäppa byxorna. Ja, det är kanske hullet som inte vill bli instängt, men jag kan ju inte gå ut med rumpan bar. Så symptom nummer 1: mensvärk.

Noja nummer 2 (som en påminnelse så är noja nummer 1 den att jag inte skall få med allt Menopur då jag grejar med sprutorna); att äggcellerna skall trilla, lossa, falla ut. Jag är på dag nio i cykeln, jag vet det borde vara en omöjlighet, men ändå...

Nu skall jag jobba.