Nyss anlänt på jobb.
Fått ett skitmail av någon som tycker att jag går in på hennes arbetsområde. Vilket jag säkert gör, jag trodde det var okej att vara delaktig. Nej. Det är det inte.
Bryta ihop, nu sitter jag här och gråter. Jag orkar inte. Jag orkar inte med det här, orkar inte vara hemma, orkar inte vara på jobb.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh vännen,
känner så väl igen det där. Man har inga reserver för annat tjaffs, och helt plötsligt blir små saker stora som berg! Man vill inte visa sina känslor för någon men det känns omöjligt att dölja dem... Hoppas du mår bättre! Styrkekram till dig!
Skicka en kommentar