Den svåra veckan. Det jag tycker är tokigast med den här andra veckan, det är det att allt egentligen är avgjort - det är bara det att ingen vet resultatet. Den enda som vet om det "går bra" eller om det "går dåligt" - det är min kropp.
Denna odugliga, opålitliga kropp.
Det har varit sparsamt med analys den här gången. Jag orkar helt enkelt inte analysera sönder mig själv, jag orkar inte tro. Allt efter återinförsel har jag nog gått mer i moll än dur, också det helt irrationellt, men det bara känns så.
Den andra veckan, den tunga. Då jag fortsätter leva som om det vore något på gång, trots att det redan kan vara avgjort. Just i det här skedet kan jag inte påverka. Jag kan bara vänta och se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar