Min mens har kommit hem, den landade hos mig i natt. Väl komme!
Medveten om att det hade varit fråga om en befruktning via Guds osynliga hand, så är det otroligt hurudana tankar en utebliven eller försenad mens kan röra upp...
Jag blir glad över att se hur pass glada ni är över den äkte mannens fina gest, jag är också glad. Nu hände det så att min äkte hälft blev dunderförkyld exakt genast efter pizzan och blomman, så det blir en liten omväg på fortsättningen nu. Helt enkelt för att det inte finns något ynkligare än min förkylde man, nu är det hätta och sjuksysterhandtag som behövs.
Så, vård jo. Inte så mycket av själ eller förhållande, men av kropp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jappjapp.
Till och med jag brukar drabbas av de galna tankarna vid en försenad mens. Och då talar vi inte försenad utan normal ... sådär vid 52-dagars strecket dyker tankarna upp i alla fall.
Galet. Men mänskligt.
(ibland tror jag att jag är gravid en vecka in i cykeln, 2 dagar efter att jag slutat blöda) Att sånt.
Det låter som att livet är på väg åt rätt håll igen. Både det kroppsliga och själsliga. Hoppas maken fortsätter visa omtanke och kärlek framöver och att du har kraft och lust att visa det tillbaka.
Skicka en kommentar