Jag vaknar långt innan väckarklockan väcker oss. Ligger där och drar mig och - tro det eller ej - njuter av att vakna "av mig själv".
Just den här veckan är det dock ganska dystra tankar som sakta väcker mig till dagen. Att vakna av övertygelsen om att det inte blir något denna gång heller, det är tungt. Att känslor som väcker en brukar ha en benägenhet att hålla i sig hela dagen, det gör inte det här lättare.
Fortfarande, blott en insikt och överygelse, plockad från ingenstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Önskar jag kunde få bort dina negativa tankar, jag hoppas också på en solskenshistoria. Jag hoppas på din. Och min. Jag hoppas på två. Nej förresten, jag hoppas på tusen och tusen! Mer sol åt folket!
Kram m.
Krrraaam till dig!
Din deppsyster Kaica
Det bästa med övertygelsen om att det kommer att misslyckas är att du kan ha fel.... Alla tummar för att du har fel, fel fel!!
Kram!
Skicka en kommentar