Jag blev så glad av alla hurrarop igår, tack!
Den fysiska updaten uteblev totalt igår.
Följdaktligen:
Jag har mått illa i flera dagar redan. Inte kräks-illa, men ett ständigt, malande illamående. Magen, de områden som torde beröras av behandlingen, den är skvalpig. Det känns som om jag är en vätskefylld ballong. I övrigt rapporterar magen lite knip nu och då, lite kläm på nerver och så.
Huvudvärk, eventuellt en gnutta? Kan bero på brådisen senaste vecka, den har gått om nu.
Flytningar, jo då.
Det underliga är att jag tappat aptiten. I övrigt ett välkommet stadium, men inte just nu?
Det som hänt under alla behandlingar - spruttröttheten - den har inträtt. Jag är en tre-fasare då det gäller sprutor. Fas 1 - lite smånervös, det är jag alltid i början. Jag är lite fumlig och långsam och det känns lite fasligt. Fas 2 - på något perverterat sätt njuter jag av det faktum att jag injicerar mig själv. Fas 3 - absolut stopp. Att blanda ihop sörjan är irriterande. Att sticka i mig själv är enerverande. Man kan lugnt säga att mitt intresse falnat.
Fas 3 stundade idag. En dag kvar av injektioner. Ingen konst, det kommer jag att klara galant.
Min vana otrogen, så har jag fortsatt röra på mig in i de sista dagarna av behandlingen. Jag kan rapportera att det är tyngre än det brukar - jag får upp ett betydligt högre flås än det behagliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känner igen din trötthet hos mig själv. Första gången jag använde menopur så var jag i ständigt rus. Piggelin som bara den. Denna gång är jag hur seg som helst och vill sova tidigt om kvällarna.
Nu är det "bara" transportsträckan kvar för oss båda.
Heja oss!
Jag är imponerad av att du orkat fortsätta röra på dig. Bra jobbat! Men var snäll mot dig själv också så det inte blir för mycket just nu. Inga dåliga samveten framför allt!
Och nu är det snart fredag! :-)
Jag tycker jag låter lite fånig som skriver "Jag håller tummarna för dig!" till höger och vänster, men det är ju faktiskt just det jag gör så här kommer det igen:
Jag håller tummarna för dig!! :-)
men gumman, det är klart att jag inte slutar blogga. Och jag måste ju dessutom hålla koll på vad som händer dig. Hoppas sååå för er skull, att det blir något jättebra denna gången (inte som sist). Jag håller tummar, tår och jättemage, allt samtidigt! Massor av kramisar!
Skicka en kommentar