Girig gapar stort.

Ett stort tack för era varma gratulationer igår. Ett än större tack för att ni får mig att inse att det gick bra igår!

För det gjorde ju det, två finfina embryon skall jag vara glad över. Och inte bara glad, lite ödmjukhet och tacksamhet skulle också sitta bra. Så, idag känns det faktiskt mycket, mycket bättre och det är också mycket tack vare era kommentarer, tack!

Kort analys ännu av nedstämdheten igår, jag var nog nervös jag också. Men, ändå på något sätt, trodde jag att det skulle finnas något att återföra och såg följdaktligen ett par embryon att lägga i frysen som ett pyttelitet plus i kanten. Då jag fick till stånd "miniminivå x 2" tror jag att jag, på emotionell nivå, bannar mig för att jag inte kan bättre. Det i kombination med den barnsliga tron på att jag någon gång skall vara turdrabbad - det, fick mig att stöta surt.

Svammel, svammel. Främst av allt känner jag att texten jag skrev igår får mig att låta girig. Och det var jag i skrivande stund. I och med att jag vet att det är många som inte ens kommit så långt som jag kommit denna gång, så vill jag be om ursäkt om någon kände ett obehag av mitt inlägg. Det var inte meningen att uppröra någon.

Storken, Storken frågar varför jag får tillbaka två embryon då det är möjligt. Delvis beror det på min ålder (jag fyller 38 år i november), delvis på att man är osäker på hur de få embryon som funnits skall klara upptining och jo, vi har också fått välja om vi vill ha tillbaka ett eller två.

Det finaste - med respekt för den tunga vardag många tvillingföräldrar lever- med att vi skulle lyckas med det helt otroliga, att få två barn på en gång, skulle vara att den här cirkeln då kunde slutas. Det här kapitlet skulle få den bästa möjliga avrundning.

Usch. Det känns nästan hemskt att skriva ner avsnittet ovan. Det är lite av ett "säg det inte högt, då kommer det absolut inte någonsin att inträffa". Men, det är så högt drömmen svävar. Det är dit jag skulle vilja att vi skulle nå. Det är orsaken till att vi valt att få tillbaka två embryon de gånger det varit möjligt.

Jag vet att ni tror mig då jag säger att ett barn, ett till sitt antal och oavsett ursprung skulle vara en otrolig gåva.

Så skall jag också meddela att jag tagit Saga på orden - efter att ha jobbat hela helgen är jag nu ledig. Det känns syndigt skönt att sitta hemma iklädd pyjamas och äta frukost i lugn och ro. Jag har tänt ljus, skall läsa, tömma boxen på bandade program och - ja, bara vara.

Och njuta av de två.