Tredje gången gillt?

Tack fina ni, tack för tummarna som dök upp då startskottet för IVF nummer tre gick.

Som många av er skriver - det kunde vara tredje gången gillt - varför inte? På någon underlig vänster känns, åtminstone inte starten, över huvudtaget. Inte alls. Ingen förväntning, ingen längtan efter start, ingen för mig typisk start-frenesi.

Jag bara började injicera, liksom.

Med den vana jag har, så kan jag inte annat än tycka att det är förunderligt att jag alltid åker till ruta 1 då det gäller meckandet med sprutorna. Att blanda ihop kvällens dos tar nästan en kvart i anspråk, det tar sin tid innan fingrarna blir sprutflinka igen.

Det är ganska exakt två år sedan jag fick ett första plus på stickan. Det är ganska exakt ett år sedan vi inledde undersökningarna. Det är ganska exakt nio månader sedan vi gjorde den första IVF:n.

I synnerhet då jag bara tittar på de nio senaste månaderna - nio månader, hur passligt låter inte det? - så har jag redan hunnit med två IVF och ett FET. Jag har fått två minus och ett plus. Plusset hann vara ett tidigt missfall ett par veckor, sen blev det till ett utomkveds och en operation. Utöver detta har också livet pågått de senaste månaderna. Eller har det?

Spruta nummer tre ikväll.