Jag, som alltid har varit och är väldigt mallig över att jag fysiskt klarar av alla dessa behandlingar, har nu insett att jag har ont i magen.
Inte farligt ont, men flickregionerna, ställen där andra har väl fungerande äggstockar och -ledare och livmödrar och jag vet inte vad - där har jag ont. Det känns. Det känns, alltså gör jag kopplingen till att det gör ont. Jag är inte personen som till vardags har ont i magen.
Hemmadiagnosen, måhända gjord på jobbet, lyder: patienten reagerat starkare än normalt på exkludering av ägg. Övrig orsak till magont är progesteronet.
Jag borde bli doktor på distans. Det enda jag kan göra är diagnoser. Resten måste någon annan, obviously, ta hand om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hoppas det onda går över SNAAART!
Kram, Kaica
Åh vad underbart det är att läsa dina inlägg. Ja - inte om magontet, men om din fantastiska inställning med självironi och självinsikt.
Du gör mig glad. Kram
Det går nog över snart.
Jag hade ondare andra än första gången. Läkaren förklarade med mycket vätska i buken. Det försvann. Det gör det snart för dig med!
Kram!
Skicka en kommentar